Snabbt om

Cirka en tredjedel av husen används som bostad året runt, övriga används som sommarbostäder. De som idag bor året runt i Kopparbo arbetar i Djurparken eller arbetspendlar till Norrköping eller andra städer i närheten. Flera är pensionärer.

Kopparbo har utvecklats från några torpställen med tiotalet invånare på 1700-talet via ett expanderande fiskesamhälle i början av 1900-talet till ett villasamhälle med ca 300 invånare under sommarmånaderna på 2000-talet.

Arbetstillfällen i närområdet var en av förutsättningarna för expansionen kring år 1900. Det fanns arbeten i skogen, i marmorgruvor och inom marmorindustrin, på tegelbruk och sågverk. Fisket var också viktigt.

Med början kring 1880 byggdes många nya hus. Huvuddelen av marken friköptes av torparen i Kopparbo. Han arrenderade ut mark till ett tiotal nybyggen och byggde även egna hus för hyresgäster.

Fabrikörer från Norrköping byggde sommarvillor vid stranden. Fiskare och arbetare från närområdet byggde hus i mera skyddade lägen. Sommargäster hyrde rum under sommaren. Reguljär båttrafik började angöra Kopparbo kring 1880, en ordentlig väg byggdes från Sandviken 1895 och en affär etablerades 1907. Det var nu som hela området började kallas Kopparbo.

Båttrafiken började minska på 1930-talet. 1947 slutade trafiken helt. Fisketransporterna övertogs av lastbil som kom och hämtade vid bryggan.

1935 startade en vägförening för att sköta vägen från allmänna vägen ner till bryggan och de sista husen utefter stranden. Kopparbo elektrifierades 1940.

Jordbruket minskade succesivt och upphörde helt kring 1950. Det blev en ny byggnadsplan 1958 och en ny vägförrättning 1961. Byggnadsplanen klassade Kopparbo som fritidsområde och ca 30 fastigheter avstyckades på gammal jordbruksmark mitt i Kopparbo.

Arbetstillfällena kring Kopparbo minskade. Förutom att fisket blev sämre så upphörde sågverk, tegelbruk och marmorindustri. Åretruntboendet ersattes av sommarboende och på 1970-talet bodde man året runt i endast 7 fastigheter.

1964 startade Kolmårdens Djurpark. Verksamheten expanderade med Vildmarkshotellet och Tropicariet. Åretruntboendet ökade med pensionärer och anställda vid Djurparken. Vägarna asfalterades i början av 1990-talet.

2001 köpte Vägföreningen resterande obebyggd mark av vilken en del klassats som naturvårdsområde. En ny detaljplan trädde i kraft 2004. Byggrätten ökade och husen rustades. Alla fastigheter fick kommunalt vatten och avlopp 2005.