Historia


Området norr om Bråviken skänktes på 1600-talet av drottning Kristina till bönderna på Vikbolandet.

Det blev då en del av socknarna söder om Bråviken. Området var värdefullt för bönderna eftersom där fanns timmer, malm och vattenkraft.

Det har funnits bofast befolkning i Kopparbo åtminstone sedan början av 1600-talet då de första torparna byggde sina hus.

Det område som idag utgör Kopparbo omfattar ca 80 hus vid norra Bråviksstranden öster om Kolmårdens Djurpark. Drygt en tredjedel av husen används som bostad året runt.

Kopparbo har utvecklats från några torpställen med tiotalet invånare på 1700-talet till ett villasamhälle med ca 200 invånare under sommarmånaderna på 2000-talet.

Kring 1880 började Kopparbo expandera. Arbetstillfällena i närområdet var en förutsättning för detta. Det fanns arbete i marmorgruvor och inom marmorindustrin. Tegelbruket i Timmergata var en stor arbetsplats liksom skogsarbete och sågverk. Fisket blev allt viktigare.

Flera nya hus byggdes väster om bäcken. Torpet Löfsgata samt huvuddelen av marken öster om bäcken friköptes av Lars Johan Pettersson. Han arrenderade ut mark till ett tiotal nybyggen och byggde även hus för hyresgäster. Övriga torp avvecklades.

Rika Norrköpingsbor byggde sommarvillor vid stranden. Fiskare och arbetare från närområdet byggde hus i mera skyddade lägen. Sommargäster hyrde rum under sommaren.

Regulgär båttrafik började angöra Kopparbo kring 1880, en ordentlig väg byggdes från Sandviken 1895 och en Konsum-affär etablerades 1907. Det är nu som hela området började kallas Kopparbo.

Kring 1910 började husägarna friköpa sin mark. När L.J. Pettersson dog 1920 styckade sterbhuset av och sålde nästan all den mark som var bebyggd. 1932 såldes gården Lövsgata samt resten av marken till Sigvard Lundberg i Timmergata. Denne avstyckade och sålde ytterligare några obebyggda fastigheter.

Båttrafiken började minska på 1930-talet. 1947 slutade trafiken helt. Fisketransporterna övertogs av lastbil som kom och hämtade vid bryggan.

1935 startade en vägförening för att sköta vägen från allmänna vägen ner till bryggan och de sista husen utefter stranden.

Kopparbo elektrifierades 1940.

1952 sålde Sigvard Lundberg marken till Tåby socken- allmänning. Man planerade för exploatering och såg till att det blev en ny byggnadsplan 1958 och en ny vägförrättning 1961. Byggnadsplanen klassade Kopparbo som fritidsområde och ca 30 fastigheter avstyckades kring Lövgataängen.

Arbetstillfällena kring Kopparbo minskade. Förutom att fisket blev sämre så upphörde sågverk, tegelbruk och marmorindustri. Åretruntboende ersattes av sommarboende och på 1970-talet bodde man året runt endast i 10 fastigheter.

1964 startade Kolmårdens Djurpark. Verksamheten expanderade med Vildmarkshotellet och Tropicariet. Åretruntboendet ökade.

Vägarna asfalterades början av 1990-talet.

2001 köpte Vägföreningen Tåbys mark.

2002 började Sydkraft bygga ett VA-nät som var klart 2005. En ny detaljplan trädde i kraft 2004. Byggrätten ökade och husen rustades.