*Uppdaterad 2017-04-23 -> Nyheter

  • 1

    Omgivningar

Atterbom på Marmorbruket


Atterbom fick inspiration till många av sina dikter i lusthuset "Tittut" med den milsvida utsikten. I en dikt "Den älskades slummer" 1825 har Atterbom etsat in minnena från sommardagarna, då Tittut var hans diktarborg:

"Skåda! därute havet i glans
Vaggar sig sakta med lundarnas krans
Svällande segel med svanornas färg
Närmas till strändernas kullar och berg.

Ett har bland dessa kärleken valt,
Där står hans tempel, så fredat, så svalt
Fritt där från öster och väster vi se
Dagligt hans sol över skapelsen le.

Vågorna gny mot granitklippans fot
Men hennes marmor är fast i sin rot
Spetsen, där viskande hängbjörkar bo
Lyssna helt lugnt till var ed av vår tro.>

Där står min hydda. Kom till din vän
Dröj där, tills månen sig visar igen
Dröj tills på fjärden i aftonens skyggd
Andarnas bro av hans silver är byggd.

Hjärtat likt havet det rörliga är
Kärlek till himlen, som blickar sig där
O, vad jag tackar dig, Gud, att du gav
Rikt åt mitt liv både himmel och hav."


Atterboms förälskelse i Marmorbruket kan också bero på att han gifte sig med Ebba af Ekenstam som var svägerska till brukets ägare, kapten Ekerman. I ett brev till diktarvännen Julia Nyberg skriver Atterbom:

"Nu lever jag med henne på ett av de skönaste ställen i Norden, ja, i Europa; brukspatron Ekermans Marmorbruk i Kolmården vid stranden av Östersjön. Men det fordrades att skriva ett ark fullt, om jag skulle bjuda till att skildra denna lika imposanta som förtjusande natur, som förenar Sveriges och Tyrolens skönhet. Styrkan och kärleken ha gemensamt bildat den för hälsa och njutning.

Jag bor i ett lusthus ovanpå spetsen av ett högt marmorberg, på tre sidor omgiven av hav, med de rikaste utsikter åt öar, fjärdar, seglande skepp, tornen i Norrköping på långt avstånd o. s. v.

Här skriver jag nu och ser genom mina väggar (som till största delen består av fönster) åter ett skepp segla förbi min borg. Jag bor liksom i ett vikinganäste. Här ser jag solen gå upp ur havet och här åter lägga sig. Här sticker tidigt om morgonen min vänliga flicka in sitt huvud inom min dörr och stannar antingen hos mig en stund eller ock gå vi ut på sjöstranden bland ängar och lundar ."


"Lycksalighetens ö" lär ha inpirerats av Esterön utanför Marmorbruket.
I utgåvan 1854 finns följande dikt:

"Förnim då dessa ljud från fordomtimma
Och le emot dem med en änglatår
En himmelsk sommardröm ur jordisk dimma
De bringa med sig från vår kärleks vår
En morgonbild, vars färger återglimma
Den strand, där kaprifoliehyddan står,
De marmorbrott, de fagra vikars ängar
Där jag för dig slog ännu nya strängar
Halvdiktad redan då var denna saga.
Fulldiktad blev hon på din kärleks bön."


Tittutsikt
Utsikt från Tittut

Har du material som skulle passa på hemsidan? Hur skall hemsidan förbättras? Skicka gärna ett mail till oss.                                                   Kontakta oss