*Uppdaterad 2017-04-23 -> Nyheter

  • 1

    Omgivningar

Marmorbruket


Orten Marmorbruket har under århundraden varit centrum för marmorindustrin. Där har också tillverkats kalk och tegel.

De första privilegierna "för brytning av grön marmor" erhölls 1673. Då var det huvudsakligen bygget av Drottningholms slott som gav avsättning för marmorn. Även de närmaste 200 åren var det mest slottsbyggen som motiverade marmorbrytningen. Brukets andra storhetstid inföll då man byggde Stockholms slott på 1730-talet. En tredje storhetstid inleddes 1820 under ledning av sjökapten Johan Niklas Ekerman.

Verksamheten fram till 1900-talets början gav sällan några störe vinster. Bruket har genom tiderna vandrat mellan många händer. Verksamheten kom flera gånger på obestånd bland annat avslutade den polske baronen Rozychi sin verksamhet med att både han och bruket gick i konkurs 1865.

Under Ekermans tid tog bruket en plats i den svenska litteraturhistorien. Det var här Per Daniel Amadeus Atterbom fick inspiration till många av sina dikter och det var här som han gifte sig med Ekermans svägerska. När Atterbom hade flyttat, inviterade Ekerman Carl Johan Love Almqvist till en sejour. Almqvist blev också betagen i den dramatiska naturen och inpirerades att placera sin Tintomara i Kolmården.

Kvar från diktarnas tid på Marmorbruket finns "Tittut" som byggdes på 1820-talet. Kvar finns också andra inpirationskällor som den vilda, bergiga skogen, den milsvida utsikten mot havsbandet, den speciella växtligheten och den gamla bruksgatan där man fortfarande kan ana forna tiders verksamhet.

Fram till slutet av 1800-talet hade bruket bara sysselsatt mellan 10 och 40 arbetare. Men i början av 1900-talet inleddes en kraftig omdaning under ledning av Erland Ringborg. Man byggde den verkstad som fortfarande finns kvar. Man investerade i maskiner och marmorbrott, där det storsta var det djupa Verkstadsbrottet. Man investerade också i internationell marknadsföring.

Omsättningen ökade kraftigt under 1900-talets första hälft och som mest var 136 arbetare anställda i mitten av 1930-talet. Under kriget sjönk sysselsättningen till ner mot 50 anställda men ökade igen efter kriget. Från 1916 och fram till 1963 ägdes bruket av grevinnan Reuterskiöld som också tillbringade sina somrar i "Stora Villan".

Mot slutet av 1960-talet var det 125 anställda. Men lönsamheten blev allt sämre och bolaget såldes till Ytong-koncernen som avvecklade verksamheten. De anställda erbjöds arbete på andra orter men flertalet satt fast i egnahem, bl a i Kopparbo.

Under en tid användes lokalerna av andra företag men numera ligger verkstäderna öde och en hembygdsförening försöker hålla området i stånd. Schakten är vattenfyllda och istället för ett larmande folkliv passerar bara en och annan turist.


Marmorbruksmuseet öppnade 2008 och förbättras kontinuerligt av entusiastiska pensionärer.

Öppet tisdagar och tordagar 09-12.


Marmorbrukets entre
Stora verkstaden uppförd 1902, senare om- och tillbyggd. Här drevs verksamheten fram till avvecklingen 1970.


1966 Marmorbrott
Flygfoto över Marmorbruket på 1950-talet.

Har du material som skulle passa på hemsidan? Hur skall hemsidan förbättras? Skicka gärna ett mail till oss.                                                   Kontakta oss