*Uppdaterad 2017-04-23 -> Nyheter

  • 1

    Omgivningar

Isbroar över Bråviken


Utdrag ur boken: Människor och miljöer i vår hembygd Vikbolandet. Utgiven av Östkinds hembygdsförening:

Östkinds vägkassa hade förutom vägarna också ombesörja färjetrafiken Kvarsebo-Färjestaden. På vintern när Bråviken var isbelagd måste vägkassan buska ut vägen över viken och undersöka isens hållbarhet. Då kunde Vikbolandsbönderna med häst och oxar fara över upp till sina allmänningsskogar och forsla hem sig tilldelad utsyning, som brukade uppgå till 17 à 18 kbm per hemman.

Värre blev det då Norrköpings stad från 1900 höll segelrännan öppen med isbrytare. Då måste broslagning ske över den brutna isrännan, när virket skulle hem. Men broarna fick inte läggas ut förrän isen var 20 cm tjock.

En stockholmsingenjör konstruerade broarna så att de tryckte så lite som möjligt mot isen och de fick på det sättet karaktär av hängbro. Två brohalvor lades ut på var sin sida om isrännan, spelades samman och skruvades ihop när farleden var klar.

I god tid när ett fartyg nalkades spelades brohalvorna isär för att läggas ut igen när fartygen passerat. Fartygen måste köra med starkt minskad fart vid brofästena för att inte isen skulle spricka av svallvågorna.

Fyra broar lades ut mellan Norrköping och Östra Husby, en vid Kvarsebo-Färjestaden en från Skvättan, med tillfart från Tuna och Rotenberg, en från Svensksund samt en från Bråborg till Lösings allmänning på Kolmården.

Endast enbetselhästar fick användas för timmerfordonen.

1920c Isbro

Det hände ibland att isbrytarna hjälpte en hel rad fartyg efter med flera hundra meters avstånd från varandra. Då tog det kanske timmar innan konvojen passerat. Detta hade till följd att många tiotal fordon samlades på isen och väntade på att få komma över. Samtidigt drogs strömmingsnoterna på isen, kommersen var livlig och färsk strömming följde med i hösäcken hem.

Den tid då timmertransporter pågick var det livligt i Kolmårdsskogarna. De flesta skjutsarna hade lång väg till de trakter där hyggena var belägna, t. ex. trakterna kring Vrångsjön, det kunde bli en vägsträcka på ett par mil. Man fick ge sig av vid 6-tiden på morgonen, hugga sig ett lass i skogen och under tiden utfodra hästen ur hösäcken och ge sig av på den långa vägen hem med ett tungt lass. Men det gick lätt i backarna ner mot Bråviken och på isen gled lasset lätt. Hemkomsten skedde någon gång mellan 4-6 på eftermiddagen.

Före hemfärden smakade den medhavda matsäcken bra där uppe i skogen särskilt om man på de frusna smörgåsarna hade ett lager med fett fläsk, det kunde nämligen vara mycket kallt. Och innan termosflaskans tid var det inte lätt att hålla kaffet varmt även om man hade mycket yllestrumpor, tidningar och vadd omkring.

Har du material som skulle passa på hemsidan? Hur skall hemsidan förbättras? Skicka gärna ett mail till oss.                                                   Kontakta oss