*Uppdaterad 2017-04-23 -> Nyheter

  • 1

    Verksamhet

Strömmingsfiske


Strömmingsfiske med skötar pågick från april till slutet av juni då lekperioden var över och den mesta strömmingen lämnade innerskärgården. Även en period på hösten, när nyponen var färdiga, kunde fisket vara bra. Den strömmingen var mindre och kallades "nyponströmming". Den fiskades med skötar med mindre maskor. Kopparbofiskarna arrenderade Algersgrund, Persgrundet, Stengrundet och Åsen. Även utanför Kopparbo förekom skötfiske.

Strömmingsskötarna sattes ut på kvällen när man kom hem från sina ordinarie arbeten. Skötarna samlade de ihop från sina "brehåll". Fyra nät bands samman och lades i en bunt, en varp.

När strömmingen leker går den in på grunt vatten i stora stim och det gällde att med tanke på vind, strömmar etc. bestämma bästa stället för näten. En natt kunde man få bra fångst på Persgrundet men dåligt på andra ställen. Nästa natt kunde det vara tvärt om. Djupet var också viktigt. När skötarna var insamlade, hoplagda och lastade i båten tillsammans med ankare, flottar och rep rodde man ut till grunden. Det var inte vanligt med båtmotorer vid Kopparbo förrän in på 1950-talet. En person rodde och en hanterade näten.

Skötarna togs upp och roddes iland redan någon gång mellan kl. 1 och 3 på natten. Sedan skulle strömmingen plockas ur näten, vägas upp, sköljas och läggas i lådor, 30 kilo i varje låda. Det arbetet fick fruarna hjälpa till med. Hustrun gick alltså ner till sjön vid 4-tiden på morgonen och även barnen var med innan de gick till skolan.

När strömmingen var avplockad från näten och lagda i lådor var det dags att lägga upp skötarna på tork. De lades ut, en i taget, på en ställning som kallades "brehåll". Fjällen piskades bort med vidjor från enbuskar.

Strömmingslådorna transporterades till ångbåtsbryggan. Där samlades fiskarna och man räknade varandras lådor lite i smyg för att se hur andra hade lyckats. Det fanns en viss avundssjuka och en gammal fiskare lär ha myntat devisen "Det spelar ingen roll hur lite strömming jag får - bara jag får mest."

Strömmingen transporterades till Norrköping med ångbåt fram till 1947 då ångbåtstrafiken upphörde på Bråviken. Sedan kom Fiskförsäljningsföreningens lastbil och hämtade strömmingslådorna vid ångbåtsbryggan. Vägen ner till bryggan var inte så väl underhållen och inte byggd för tung trafik så det hände att bilen inte kunde åka ner, utan strömmingslådorna fick bäras eller köras på kärror upp till Lövsgata. Lådorna vägde över 30 kilo st!

Vägen förbättrades så småningom men det fanns en besvärlig passage vid ångbåtsbryggan där en sjöbod som tillhörde fastigheten Kopparbovägen 31 låg. Det fanns ingen bra vändplats heller som i dag i slutet av Kopparbovägen. Så lastbilen fick vända vid ångbåtsbryggan och där var det trångt med sjöboden och uppstaplade strömmingslådor. För att förbättra situationen flyttades sjöboden någon meter närmare sjön.

När fisken var avlämnad var det dags att gå hem och förbereda sig för det ordinarie arbetet för att på kvällen åter åka ut och lägga skötarna, sova några timmar och sedan gå upp mitt i natten och ge sig ut på sjön igen.


Mellan 1890 och 1950 var fisket oerhört viktigt för Kopparbo. Men de flesta hade bara fisket som nödvändig binäring.


1951 NilsKarlsson KalleStenb
Nils Karlsson och Kalle Stenbäck hänger tillbaka näten på bredhållet.


1950c Ingrid Karlsson
Ingrid Karlsson (Bäckängen) hänger skötar, ca 1950


1950c Strommingsrensning
Nils och Georg Karlsson (Bäckängen) samt Gottfrid Johansson (Eriksberg) plockar strömmingar ur nätet, ca 1950

Har du material som skulle passa på hemsidan? Hur skall hemsidan förbättras? Skicka gärna ett mail till oss.                                                   Kontakta oss