*Uppdaterad 2017-04-23 -> Nyheter

  • 1

    Verksamhet

Fiske i Kopparbo


Fisket har under århundraden varit basen för Kopparbos existens. Förmodligen användes Kopparbo som utgångspunkt för fiske redan innan där fanns någon bofast befolkning. När det sedan etablerades torp i Kopparbo kan man utgå från att fisket var den viktigaste näringskällan vid sidan om jordbruket.

Mot slutet av 1800-talet märks en kraftig ökning av befolkningen. Allt fler titulerar sig fiskare. Det kan bero på att tillgången på fisk ökade, att fisket blev effektivare och att det blev lättare att få avsättning för fisken i t ex Norrköping.
1 val = 20 kast = 80 strömmingar
1 varp = 4 skötar


Stranden var en hård arbetsplats

De första invånarna valde Kopparbo för att fisket var så viktigt. Bråvikens vatten och stränder var en krävande arbetsplats men man bosatte sig inte alltför nära arbetsplatsen. Där var det kallt och fuktigt. Man byggde sina hus på vindskyddade platser några 100 meter från stranden. På arbetsplatsen fanns det bara sjöbodar, bryggor och båtar.


Sommargästerna ville vara nära stranden

På slutet av 1800-talet blev det mode bland rika stadsbor att flytta ut till landsbygden på somrarna. Man ville fly den osunda stadsmiljön. I konceptet ingick att det på landet skulle finnas jordnära människor som kunde hjälpa till med det praktiska och leverera sund mat. Många stadsbor kom som sommargäster till Kopparbo. Några byggde hus med utsikt över vattnet och försäkrade sig om att få tillgång till stranden.


Samarbete mellan fiskare och sommargäster

För fiskarna erbjöd stadsborna en väsentlig och relativt lättförtjänt extra inkomst. För stadsbon var det viktigt att det fanns lokal arbetskraft för underhåll av hus, trädgård och bryggor samt för hushållsarbeten. Båda parter tjänade på att samarbeta.


Sportfiske

Utöver det storskaliga strömmingsfisket kunde man också få annan fisk i sina nät och skötar. Dessutom fanns det flera i Kopparbo som ägnade sig åt sportfiske med spö och drag. Detta var (och är) huvudsakligen ett fritidsnöje och gav nog inte några större inkomster. Ett exempel på vad man kunde fånga med spö finns bl.a. i berättelsen om Olle Stenbäck.


Alla yrkesfiskare är nu borta från Kopparbo.


Fisket kunde vara en bisyssla som höll svälten borta
Marmorarbetarna hade i många fall fiske som extra arbete. Det blev mycket dryga arbetsdagar. Hustrun till en marmorarbetare berättar.

När han kom hem från brotten vid 17-tiden var det dags att lägga ut nät, ca 14 st. Han sov några timmar och steg upp vid midnatt för att vittja näten. När han kom hem igen vid 3-4-tiden på morgonen mötte hustrun för att hjälpa till. Vid dåligt väder var hon ofta orolig och spanade ut över viken för att se om mannen var inom synhåll. När fångsten var god tyngdes den lilla roddbåten med sprisegel, så att inte mycket av den syntes över vattenytan. Fisken sorterades och lades i lådor, näten rengjordes och hängdes upp. Man åt frukost och klockan 7 skulle fångsten levereras till båt eller fiskbil.

Så var det åter dags att skynda till Marmorbruket och arbeta. Detta dubbelarbete pågick ett tiotal år från början av 1940-talet och framåt.


1925c Bad bredhall
Badande sommargäster nedanför fiskarnas bredhåll och båtar. Bäckstustranden, 1925

Har du material som skulle passa på hemsidan? Hur skall hemsidan förbättras? Skicka gärna ett mail till oss.                                                   Kontakta oss