*Uppdaterad 2017-04-23 -> Nyheter

  • 1

    Verksamhet

Livet i Kopparbo för 100 år sedan


Under 1800-talet var Kopparbo ett mycket litet samhälle. År 1870 fanns det 6 fastigheter där bodde 7 familjer med totalt 38 personer inkl barn och inneboende. Men kring sekelskiftet ökade befolkningen kraftigt. 1910 hade det blivit 17 fastigheter där det bodde 23 familjer med totalt 86 personer.

Invånarna i Kopparbo försörjde sig genom arbete för Marmorbruket, vid tegelbruket i Timmergata eller i skogen. Man kunde också ha någon ko, en gris och några höns. För alla var fisket viktigt och för en del utgjorde det den huvudsakliga försörjningen. I början av 1900-talet ökade den fasta befolkningen och även Norrköpingsborna började upptäcka Kopparbo som ett sommarparadis. Några sommarhus hade byggts i slutet av 1800 talet, men man hyrde också in sig hos den lokala befolkningen.

En annan viktig effekt av sommargästernas intåg var att "nytt blod" med sommargästernas tjänstefolk kom in bland den fasta befolkningen. Många av de hustrur som har funnits i Kopparbo under 1900-talet har "tjänat piga" hos sommargästerna och på så sätt kommit i kontakt med Kopparbopojkarna.

Ett nöje för ynglingarna i Kopparbo med omnejd var att "gå pigronden" om sommarkvällarna när pigorna var lediga för dagen. Man vandrade genom Kopparbo ner till sjön och träffades och umgicks. Det ordnades dans på bryggorna längs Bråviken vid Sandviken, vid Marmorbruket, vid Kopparbo, på logen vid Fjuk och även på Lopptäppan. Kraven var inte stora.

Den populäraste spelmannen var Johan Karlsson i Mörkhult (född 1879). Med sitt enradiga Magdeburgerspel spelade han upp till dans i sommarnatten. Då och då ramlade någon i sjön när man dansade på bryggorna. "Det var bara att gå hem och byta om och gå ned och fortsätta", berättade en som varit med.

Vid tiden kring första världskriget var det många som hade det fattigt i Kopparbo, speciellt barnrika familjer. På 1920-talet fanns en kvinna som kallades "Lilla Tilda" (född 1853). Hon hade varit sömmerska men var utfattig och gick böjd i 90 graders vinkel. Folket i Kopparbo hjälpte henne med förnödenheter. Det sociala skyddsnätet var inte så väl utbyggt på den tiden.

Arbetet i hemmet var tungt. Man kunde tvingas att hämta vatten långt ifrån huset. Större tvättar byktes nere vid bäcken. Det var ett tungt arbete och höst och vår var det kallt. Kvinnorna hjälpte ofta varandra men även männen hjälpte till med att ställa i ordning bykgrytan, hugga ved, sätta upp störar och klädsträck som tvätten skulle hängas på.

Sommargästerna gav den fasta befolkningen extra inkomster. Man hyrde ut sina hus och hjälpte till att bygga nya sommarhus. Sedan kunde man arbeta med trädgårdsarbete, underhåll av fastigheter mm. Även de bofasta kvinnornas arbetskraft kunde användas vid t ex städning och tvättning.

Har du material som skulle passa på hemsidan? Hur skall hemsidan förbättras? Skicka gärna ett mail till oss.                                                   Kontakta oss