*Uppdaterad 2017-04-23 -> Nyheter

  • 1

    Kopparbobor

Erik Gustafsson


Den siste torparen på Löfsgata

Erik Gustafsson var den siste i en lång rad av torpare på Löfsgata. Han tillträdde som torpare 1864 och flyttade från Löfsgata 1882 då markägaren Timmergata istället lät Lars Johan Pettersson köpa byggnaderna och hyra marken som omfattade nästan hela nuvarande Kopparbo.

Berättelsen om Erik Gustafsson och hans närmaste kan ge en bild av levnadsförhållandena i Kopparbo och Kolmården under andra hälften av 1800-talet. Berättelsen handlar mycket om slitsamt arbete, fattigdom, sjukdom och död.


Erik Gustafsson
Erik föddes 1828 som son till bruksarbetaren Gustaf Andersson vid Stafsjö bruk. Han var så svag vid födseln att han fick nöddop. 1834 fick hans mor tvillingpojkar av vilka den ena var dödfödd. Modern dog 2 veckor senare. Fadern gifte om sig 1835 och Erik fick ytterligare två syskon.

Han flyttade hemifrån 1845 och arbetade som dräng på olika torp i Björkvik och Kvarsebo. 1852 tog han tjänst som dräng på torpet Löfbråten. Där träffade han sin blivande hustru Anna Lotta Persdotter.


Anna Lotta Persdotter
föddes 1831. Hennes far var torpare vid Lögsjön (numera förvanskat till Lövsjön). Han och hustrun fick 5 barn som överlevde sitt första år. Men fadern dog redan 1841 och då måste änkan och de fem barnen, 1 - 14 år, flytta till Svartkärr, som var ett mindre torp under Lögsjön. Antagligen tvingades äldste brodern axla försörjningsansvaret, trots att han bara var 14 år.

Den faderlösa familjen efterträdde en annan torparfamilj, Laurell, på Svartkärr. I den familjen fanns det också en flicka som hette Anna Lotta. Hon var tre år yngre, född 1834, och hon återkommer senare i berättelsen.


Erik och Anna
gifte sig i september 1854 och en månad senare föddes första barnet, flickan Johanna. Erik arbetade sedan som statardräng vid Timmergata gård de närmaste 6 åren och därefter 1 år vid tegelbruket i Kvarsebo. Erik med hustru och två barn flyttade 1861 till Timmergata innan de fick ta över Löfsgata 1864.


Erik och Anna på Löfsgata
Erik och Anna bodde på Löfsgata med följande barn:
- Johanna Charlotta, född 1854, flyttade hemifrån redan 1872
- Karl Johan, född 1859, som var ”förste” dräng till 1878 då han blev statardräng vid Timmergata
- Gustaf Oscar, född 1863,
- Klara Sofia, född 1869
- Augusta Erika, född 1875, då föräldrarna var 47 resp 44 år
Dessutom fick man ytterligare två flickor som dog 1 resp. 4 år gamla. Den äldsta dog i kallbrand.

De första åren hade man hjälp av en dräng (som byttes ut några gånger). Men från 1872, då äldste sonen hade blivit 13 år, ansåg man tydligen att man kunde klara gården med hjälp enbart av de egna barnen.

De 18 åren på Löfsgata var nog de bästa i Eriks och Annas liv. De kunde själva bestämma. De kunde se sina barn växa upp och de kunde låta dem gå i Marmorbrukets skola. De hade sex andra torparfamiljer i sin nära omgivning.

Speciellt i Bäckängen och Stora Kopparbo fanns det många barn i samma ålder som deras egna barn. Familjerna träffades åtminstone i samband med dop och begravningar vilket betydde flera gånger per år. Kanske åkte man gemensamt den långa vägen till kyrkan.

Men den egna kyrkan låg på andra sidan Bråviken så man valde istället Krokeks kyrka för dop och begravningar. Så småningom anpassades kyrkans organisation och norra Bräviksstranden flyttades över till Krokeks församling 1885 .

1880 började det ske även andra förändringar i omgivningen. Gården Timmergata lät en rik Norrköpingssläkt hyra området där Stora Kopparbo låg. Torparen måste flytta och man började bygga några stora sommarvillor. Timmergata ville även ändra villkoren för de andra torpen i Kopparbo. Så Erik och Anna tvingades överlåta torpet till Lars Johan Pettersson.

Det var tveksamt om Löfsgata hade skötts tillräckligt effektivt med så litet antal vuxna människor. Tidigare torpare hade städslat fler drängar och pigor. Detta kan ha varit en bidragande orsak till att torpet måste upphöra.

Erik, Anna och de två barn som var kvar i hemmet fick 1882 flytta till Tomelund, som var ett mindre torp nära Timmergata. 1884 dog hustrun i lunginflammation och då flyttade Erik och yngsta dottern till Timmergata gård. 1886 flyttade de till det hus som nu kallades Stora Kopparbo och som låg i anslutning till Lilla Kopparbo. Då blev det så att han igen bodde på samma ställe som Anna Lotta Laurell.


Anna Lotta Laurell
föddes 1834 på Tysktorpet nära Timmergata. Familjen flyttade sedan till Svartkärr nära Lövsjön och därefter till Backlund närmare Timmergata. Familjen bestod då av föräldrarna och 6 barn. När Anna Lotta var 15 år började hon sin karriär som piga. Under flera år arbetade hon på gårdar dels i Kolmården och dels på Vikbolandet.

Hon kom 1858 som piga till Grindtorp. 1861 var hon 27 år gammal och fick då barn och gifte sig med torparens son Carl August Carlsson. De flyttade 1862 med sonen till torpet Andershag där de ett tag bodde tillsammans med Erik och Anna Lotta nr1. Där fick de ytterligare två barn. Men båda sönerna dog 5 resp. 3 år gamla. När sedan maken dog 1877 hade Anna kvar en dotter på 1 år.

Efter att hon blivit änka verkar hon ha bott på nåder, först på Andershag till 1881, sedan som inhysing på torpet Britalund och 1883-1886 tillsammans med föräldrarna som var fattighjon på torpet Backlund. Dottern Anna Josefina bodde hela tiden ihop med sin mor. 1886 flyttade de till det nya Stora Kopparbo.


Erik och Anna nr2 på Löfsgata
På Stora Kopparbo bodde nu två gamla bekanta, en änkling och en änka, 58 resp. 52 år gamla. De hade varsin dotter som var nästan jämnåriga. Det var alltså helt naturligt att de flyttade ihop och att Anna Lotta blev Eriks hushållerska.

Efter tre år på Stora Kopparbo flyttade Erik och Anna Lotta till Löfsgata. Där bodde de sedan båda två från 1889 till 1902. Erik kom alltså tillbaka till sin gamla gård 7 år efter det han lämnat den.

Nu var det mera fart på gården. Den hade blivit ett centrum för Kopparbo. Övriga torp hade avvecklats och införlivats med Löfsgata och de gamla torparhusen hade blivit bostäder för arbetare. Nya bostäder och sommarställen byggdes på Löfsgatas marker och gården fick en ny pampig huvudbyggnad 1899. Gården var dessutom ledande för det alltmer betydelsefulla fisket och där hade också öppnats en affär.


Fattiga, gamla och ensamma
Erik lämnade Löfsgata 1902 och flyttade till Britalund där han hjälpte till med arbetet till 1908. Han flyttade då till Marmorbruket där han arbetade som vedhuggare tills han dog 1913, nästan 85 år gammal. Anna Lotta bodde kvar på Löfsgata till 1909 då hon dog 75 år gammal. Båda hade slitit på den tidens villkor, haft många motgångar men ändå lyckats överleva längre än de flesta. Idag är de knappast ihågkomna annat än i kyrkböckerna och i den här lilla berättelsen.

Har du material som skulle passa på hemsidan? Hur skall hemsidan förbättras? Skicka gärna ett mail till oss.                                                   Kontakta oss