*Uppdaterad 2017-04-23 -> Nyheter

  • 1

    Kopparbobor

Daniel Danielsson


Löfsgatas torpare 1767 - 1798

Daniel var en i raden av många torpare på Löfsgata. Han var torpare mellan 1767 och 1798. Då fanns det bara två bosättningar inom området för nuvarande Kopparbo. Utöver Löfsgata fanns bara Koppartorpet.

Daniels historia visar hur svårt livet var på ”den gamla goda tiden”. Men liknande levnadshistorier gäller för många av den tidens torpare.

Daniel föddes 1741 på ett litet båtsmanstorp innanför Svensksundsviken på södra sidan om Bråviken. Hans föräldrar var båtsmannen Daniel Redlig och Ingeborg Göransdotter. Daniel hade en två dagar yngre tvillingsyster Carin. Men både moder och barn överlevde. Föräldrarna fick flera barn både före och efter tvillingarna.

Redan i 12-årsåldern började Daniel som dräng på Ollonö säteri. Där fick han flera vänner som han träffade långt upp i åren i samband med dop och begravningar och antagligen även i andra sammanhang.

Daniel gifte sig 1767 med Catrina Jonsdotter som var dotter till torparen på Löfsgata, Jonas Sandberg. Vid giftermålet kunde Daniel ge hustrun en morgongåva på 20 lod silver (motsvarar 5 silverskedar) och han flyttade till Löfsgata. Redan då var nog den gamle torparen Jonas märkt av sin sjukdom för han dog redan efter ett halvår och Daniel fick efterträda honom som torpare.

Det dröjde några år innan de unga makarna fick sitt första barn. Sedan blev det 4 barn där tre dog (en nyfödd, en två år gammal och en fem år gammal). De dog av malaria, av influensa och av mässling. Sedan dog hustrun på Juldagen 1787, 38 år gammal av TBC som hon enligt prästen haft i 16 år. Några veckor efter hustruns död dog även den 5-årige sonen av influensa. Så Daniels 20-åriga äktenskap resulterade i att hustrun och alla 4 barnen dog.

Inom ett år efter hustruns död gifte sig den då 47-årige Daniel med 36-åriga Annika Andersson, dotter till torparen i Skräddartorpet. Inför detta gjordes en bouppteckning som bl. a visade att Daniel ägde inventarier för 58 Riksdaler, vilket i dagens penningvärde motsvarar ca 20.000:-. Inom ett år efter giftermålet fick de sonen Anders. Men Annika dog ca 1 år senare ”i häftig slagrörelse” och Daniel blev åter änkling, nu med en 1-årig son.

Efter drygt ett år gifte sig den nu 50-årige Daniel med den 28-åriga Carin, dotter till bonden Anders Jönsson i Fjällmossen. De fick efter ett år tvillingar som föddes med en dags mellanrum. Men båda dog efter ca 2 veckor. Sedan fick de ytterligare två barn som mot alla odds levde 1797 då modern dagen före julafton dog ”sjuk af slag”.

Nu hade Daniel överlevt 3 fruar och hade fått ansvaret för 3 barn, Anders 8 år, Anna Kajsa 3 år och lille Daniel, 1 år. Anders fick flytta till sin mors släktingar i Skräddartorpet, Anna Kajsa fick flytta till sin mors släktingar i Fjällmossen.

En ny torpare övertog Löfsgata redan efter någon månad. I början av 1798 tog den 57-årige Daniel med sig sin 1-årige namne och flyttade till St. Johannes församling i Norrköping. Här slutar spåren av Daniel den äldre. Men den lille Daniel bodde 10 år senare hos sina två fastrar som var pigor på Lindö säteri.

Av Daniels historia kan man utgå från att det inte var speciellt hälsosamt att leva i Löfsgata på slutet av 1700-talet. Det var antagligen ganska rått och fuktigt där. Det fanns antagligen några kor och grisar och man fångade dessutom strömming. Till sin hjälp hade familjen oftast en dräng och en piga som stannade 1 à 2 år. Man hyste dessutom periodvis någon äldre eller yngre släkting.

Det fanns bara ett ytterligare torp i Kopparbo men inom en timmes gångavstånd fanns det ca 10 andra torp så man kunde träffa andra människor och besökte regelbundet husbonden på Timmergata gård, om inte annat för att göra sina dagsverken. Det var lång väg till kyrkan som låg på andra sidan Bråviken. Stilla dagar kunde man höra kyrkklockorna, men man fick ro över med båt för att besöka kyrkan eller prästen.

Det finns idag inga spår av boningshuset, men vi kan anta att det inte skulle ha godkänts enligt dagens byggnormer. Allt var inte så bra på den gamla goda tiden. Det var egentligen bara framtiden som var bättre förr.


Dottern Anna Kajsa gifte sig 1818 med Anders Berg i Marmorbruket och flyttade sedan till Timmergata och Stora Kopparbo. Hon blev änka 1829 och fick bo med sina tre barn på Stora Kopparbo som fattighjon. Hon fick ytterligare ett barn när hon var 41 år.

Har du material som skulle passa på hemsidan? Hur skall hemsidan förbättras? Skicka gärna ett mail till oss.                                                   Kontakta oss